Mutor, smuggelgods och byråkrati
Äntligen har vi fått våra permanenta visum. Vi har väntat länge och tror faktiskt att det gick igenom utan mutor. Permanenta visum betyder att vi nu kan lämna landet. Så igår gick första shoppingresan till Udon Thani, Thailand. Vilken kontrast! När vi kört över Mekongfloden och hastigt och lustigt bytt körfält till vänstertrafik så var vägen plötsligt rak, jämn och bred. Och vilket utbud! Vi blev helt vimmelkantiga av att komma in i ett shoppingcentrum och få se riktiga klädaffärer, hamburgerbarer mm.

Efter en hel dags shopping var bilen fullastad med varor vi inte hittar här; disktrasor, strykjärn, vinglas, kakao, dessertostar, kavel, kakformar mm mm. Och så en bauta-TV. Ladda (vår maid) följde med för att köpa TV till sin syster. På en liten bakgata hittade hon fina, billiga och otullade apparater. Att få in den i Laos kostar pengar, så Laddas plan var att låta kompisen tulltjänsteman hämta upp den vid gränsen och sen köra den in i Laos. Otroligt vad man fixar och trixar - helt normalt tyckte Ladda...
Sen började strulet. När vi trötta kom tillbaka till Laotiska gränsen blev vi inte insläppta i landet. Tydligen hade vi missat en av alla stämplar på morgonen. Efter mycket trassel fick vi åka tillbaka över bron. Köra in i Thailand igen och göra om hela immigrationsprocessen med in och utresa – stämplar hit och stämplar dit – vi har ingen aning om vad som hände – men tillslut fick vi åter åka över bron och blev faktiskt insläppta - med passen fullstämplade!