Baci - andar & getter
Det gäller att hålla sig väl med andarna här. De finns överallt och påverkar hela livet. Därför håller man en baci, en ceremoni, när något viktigt händer. Vid inflyttning i nytt hus, när ett barn föds, när man gifter sig osv. Vi tyckte det var dags att anordna en baci på Ban Pako. Mest en kul grej tänkte vi, men personalen tog det på allvar. Byäldste från kringliggande byar bjöds in, en maw pawn (ceremonihållare som ska vara pensionerad överstemunk) och andra viktiga lokala personer.

Get till förbannelse
När vi kom ut till lodgen hade en get just slaktats. För get ska det vara när en riktig baci ska firas. Allt togs om hand på den där geten. Det blev lap (hackat kött med mynta, chili, lime mm) stekt get och så soppa. Gjord på urkramad mage... Jo, vi smakade, men jag kommer inte äta get på väldigt länge!

Så startade själva ceremonin. Att Gunnar och jag var ändamålet för bacin hade vi inte heller riktigt förstått. Vi var kung och drottning som placerades mittemot maw pawn och det blomarrangemang, pha kwan, gjort av bananblad och blommar som hela ceremonin kretsar kring. De vita bommulstrådarna som var fästa i arrangemanget fick vi alla hålla i medan överstemunken rabblade mantran. Sen plötsligt började alla ropa och kasta ris på oss! Ett sätt att kalla på andarna.

Vita band och mycket öl
Därefter kom en kokt, hel kyckling in och bitar stoppades in i våra munnar - och en klump ris på axeln! Sen togs de vita trådarna ner och bands runt våra handleder (en symbol för broderskap och lycka) medan den som knöt sa en lyckönskan eller välsignelse och placerade ett glas öl i vardera hand. Detta upprepade sedan alla gäster - vitt band, lyckönskan och så njok, njok! (Skål!) Sen blev det mer öl, sång och traditionell laotisk dans. En fest att minnas...

Banden runt handleden ska man bära i tre dagar. Tre dagar har gått, men jag insåg nyss att vi begått ett fatalt misstag. Banden måste knytas upp, absolut inte klippas av som vi gjorde! Vad ska andarna tro?!