Blixtvisit i Naxiland
Vi blev nyfikna på Kina som ju inte ligger långt bort. Så påskresan gick till Yunnan. Denna provins angränsar Tibet med Himalaya i norr, Myanmar i väst och Laos i syd. Ett bergslandskap befolkat av en mängd minoritetsfolk. Bl a av Naxifolket, ett matriarkaliskt samhälle som fortfarande använder sig av ett mer än tusen år gammalt bildspråk. (Det enda hieroglyfiska språk som fortfarande är i bruk.)

Vi längtade lite efter kyla, så en resa till "den eviga vårens stad" kändes lockande. Men fy bövelen vad vi frös! I 10 grader med vind och regn räckte våra fleecetröjor inte långt. Långkalsonger och vindtäta jackor fick snabbt inhandlas.

Men visst är staden Lijiang bedårande. De slingrande smala gränderna, kanalerna och stenbroarna och de typiska kinesiska husen med sluttande tak och röda fönsterluckor. Och så de snöbeklädda bergstopparna i bakgrunden (5700 m). Vackert! Men den största turistattraktionen var nog vi! Mängder av turister (som alla var kineser) pekade, stirrade och tog kort på oss. Blonda västerkänningar är tydligen inte vanliga i denna del av Kina. Vår häftigaste upplevelse var nog "stenskogen" öster om staden Kunming. Märkliga klippformationer som sticker upp 30 meter ur marken. Grottor, smala prång och tunnlar perfekta att klättra i.