Kärt återseende 2
Vi har tvekat länge att åka ut till Ban Pako och barnen har frågat om det inte är dags snart. Idag var det dags och efter en ovanligt skumpig resa ut möttes vi av det alldeles speciella lugnet där ute. Medan mycket har ändrats här i Vientiane sen sist, är landsbygden sig mer lik och vi känner oss märkligt hemma där ute i de torftiga, dammiga byarna. Somkith, Samon, Oun och de andra i personalen var mycket glada över att se oss igen. På gammal rutin gick vi omkring och "inspekterade" och våra känslor var blandade. Det var lite som första gången vi var där; lite ruffigt, igengrott och fuktigt, men mycket grönare och lummigare, en ny fin bar som våra efterträdare Jesper och Frida byggde förra året och en hel del spår syntes från allt det arbete vi la ner.

Efter ett tag slappnade vi av och bara njöt av att vara där (och att slippa jobba där!) Sin loten (soltorkad marinerad biff) och den röda curryn var lika goda som alltid och det svala doppet i källan nere vid bastun sååå härligt. Sara älskade föresten hängmattorna!