Ormar i manegen
Fick reda på att det skulle bli en cirkusföreställning i stan. Det finns faktiskt en permanent cirkus i Vientiane, så jag visste var det var, men det var omöjligt att via media ta reda på när. Så jag åkte dit med barnen och ja, det skulle vara cirkus kl 20 på kvällen (sent för en barntillställning, men OK) så vi köpte biljetter. Äta skulle vi göra medan vi väntade, så vi gick runt bland matstånden utanför cirkusen. Försökte få barnen sugna på nåt av det som erbjöds: Grillade kycklingfötter? Torkade små salta fiskar? Nån odefinierbar variant av grisblodspudding? Nähä. Hittade tillslut nudelsoppa som Hanna gillar och David fick en skopa sticky rice i bananblad som han doppade i soja. (hans favorit)

Så var det dags då. Vi väntade. En bra stund efter utsatt tid började ljud och belysning att testas lite trevande. Så väntade vi lite till. Och så tillslut körde föreställningen igång. Visst har man en bild av hur en cirkus ska vara; med glitter, musik och fart. Nu är det här ju Laos, så inget är ju riktigt som man har tänkt sig. En liten orkester uppflugna precis nedanför cirkustaket spelade skenande och gällt och den kvinnliga konferencieren stod försiktigt i ett hörn och pratade medan strålkastarmannen lite förvirrat försökte hitta rätt färg på lampor och sikta rätt.

Inga elefanter eller cikushästar syntes till, men ackompanjerat av Michael Jacksons "Thriller" på högsta volym, fick vi beskåda två gigantiska boaormar som tämjarna hade fullt sjå att hålla kvar inne i manegen. Hua!

När det var dags för akrobaterna blev det en lång väntan. Den ålderdomliga studsmattan skulle monteras och fästas med läskigt vassa stålvajrar. Men sen, oj, vilka duktiga akrobater! Och så blev det en uppvisning i Wishu (kampsport) av guldmedaljörerna från SEA-games. Det var en annorlunda cirkusupplevelse sa jag till barnen efteråt. Vadå annorlunda? Det var ju cirkus! Ja, barnen tyckte det var toppen!