Efter snart två år i Laos börjar det bli smått pinsamt att inte kunna någon laotiska. Visst förstår vi en del ord och uttryck, men när Sara nu babblar en massa saker vi inte alls förstår så var det dags för oss att ta oss i kragen och försöka. Vi har hittat en bra lärare och mycket stapplande försöker vi nu komma igång.
Laotiskan är släkt med thailändskan och är ett s k tonalt språk. Samma ljud kan uttalas på åtta olika sätt, med olika tonlägen och betoning och därmed betyda olika saker. ”Sao” betyder t ex både morgon, flicka, pelare eller tjugo beroende på hur det uttalas.Mycket förvirrande i början eftersom vi ofta inte ens hör skillnaden i uttal. Gunnar försökte t ex säga ”ursäkta” till Vone, men sa tydligen istället ”prutta”, vilket resulterade i en dubbelvikt gapflabbande Vone! Men vi ger inte upp! På måndagseftermiddagarna sitter vi nu alltså och skrattar tillsammans och åt varandra. Sitter man dessutom på ett glasskafé som på bilden så blir det extra roligt :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar