Inget slit o släng här inte!
Det är lätt att känna sig som en hemsk superkonsument i Laos. När man jämför hur en vanlig laot lever och konsumerar, inser man hur otroligt mycket mer vi i väst konsumerar. Givetvis handlar det om att ha råd. I ett laotiskt hem finns bara en bråkdel av alla de saker vi tycker är nödvändiga. Ta t ex en dammsugare, som dom flesta av oss tycker är en självklarhet. Kan säga att jag fått många oförstående blickar när jag försökt förevisa hur den fungerar. (Ja, vi är bortskämda med att ha hjälp med hushållsarbete…) För det första är den högljudd. För det andra så är de laotiska sopkvastarna av gräs ju så bra. Kompromissen har blivit att golven sopas och att dammsugaren används för att suga upp den lilla ihopsopade högen…

Allt tas tillvara. Att allt matavfall samlas i en liten påse och ges till några ankor varje dag är kanske inte så konstigt. Men burkar, förpackningar, allt kan återanvändas till något. Inget av detta är särskilt förvånande med tanke på Laos historia; fattigt land som i många år var mer eller minde avstängt från omvärlden och hade brist på de flesta varor. Ändå slås man av hur mycket kunskap som finns kvar om hur allt som växer kan användas. Jag blev t ex lite förvånad i morse när jag i köket fick se en hel bunke full med några trumpetliknande blommor som alltid trillar ner och skräpar ner hela vår garageinfart. Vad ska du ha dem till, frågade jag Vone? Jo, dom kokar jag och sen kan man fylla dem med fisk-eller kycklinglaap. (hackat kött med örter.)